- L A R A M A R I A -

Jag tror faktiskt att jag skall hänvisa till uttrycket "en bild säger mer än tusen ord". För hur tusan skall jag kunna uttrycka glädjen jag känner när jag synar ovanstående kommentar?
Emelie, DU är så jäkla grym.
Snart, snart är du fri.
That's all.

ETT: Varulven är megapigg. Jag tror faktiskt att hon väckte halva grannskapet när hon lekte lejonkungen i skogen.

TVÅ: Låtssasockret är snart slut. Det får bli ica dejt imorgon.

TRE: Myrorna sussar pga. mirakelpillret. Hoppas de aldrig mera vaknar.

FYRA: Minikopian har tagit dusch-rutinen till en ny nivå. Numera sjunger hon vilda operor framför dumburken.

När jag för sisådär 24 timmar sedan avfyrat en klibbig slängkyss till min kära (ohja) brevbärare parkerade jag stjärten i soffan och kikade igenom dagens post. (dagens stora moment, jappjapp)
Och jag, som annars brukar gå bananas på matporr á la Lidls månadserbjudanden, blev nästintill euforisk när jag gjort upptäckten att matporren ersatts av ett brev adresserat till MIG. (once in a year upplevelse ni veeet)
Den vassaste kökskniven slets ur sin felplacering och sprätte fortare än kvickt upp brevet som innehöll inget mindre än en megafin ängel gjord av ännu megafinare Emelie.

Och jag vet inte riktigt vad jag skall säga, för..
Det är rent ut sagt toksvårt att inte övermissbruka cyberspace hjärtan (♥♥♥♥) i en tidpunkt som denna, eftersom jag inte på något synbart sätt kan förmedla hur oerhört glad och lycklig jag blev över denna gåva. Inte för att Ängeln hade ett najs prajs (höh) som min kakaohöga broder sade igår, utan för att jag aldrig förr i mitt liv fått något så värdefullt som en skyddsängel av en medmänniska.
Så, ja. Summan av kardemumman är att jag inte kan tacka dig nog Emelie. Du kommer ändå aldrig förstå hur jäkla-mycket det här värmer min lilla blodpump.

Kärlek till dig.

 

Jag fick äran att modtaga ett award av vackra Emelie, och då jag inte vill vara sämre än resterande "pristagare" så gör vad som krävs för att vara en (någorlunda) värdig vinnare. Och jajjamensan, jag bugar, bockar (!!) och niger för att jag fått denna award. Det värmer min lilla blodpump (för att inte tala om mina smurffärgade tossingar). Tack!

Det som ska göras när man får en award är:
- kopiera awarden från min blogg
- länka personen som du fått den av
- berätta sju saker om dig själv
- välj bloggar som du vill ge den till
-  länka till dem
- lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award

Sju saker om mig:

- Jag har bott sisådär 370 dagar i USA och levt som en meganormal amerikanare.
- Jag talar 5 språk flytande och jobbar för att en dag kunna bemästra universums vackraste språk. (oui, Français il est)
- Jag svimmade när jag såg en två sjuksköterskor föra in en slang i näsan på en gammal farbror. (det väcker ickeälskvärda minnen)
- Jag har sovit i en tokäckliga sjukhussängar i nästintill ett år. (o' det ska bannemej inte bli fler dagar-månader-och-år) 
- Jag är mammi till en morot med fyra tassar, en slemmig nos och röda (!!) ögonfransar.
- Jag har ett litet perfektionistiskt troll inpräntat i hjärnan, som gör att mina tänkta handlingar alltid blir omgjorda, förbättrade och ändå aldrig tillräckligt bra.
- Jag ger (för det mestsa) mer än jag får, och blir därför obeskrivligt varm (för att inte säga chockad) av era kärleksfulla ord.

Jag vill ge denna award till:
(OBS! Karin:asarna är numrerade utan inbördes ordning. De är lika fina båda två. Sådetså.)

Malin
Louise
Emelie
Karin nr.1
Karin nr.2

Detta för att, trots att jag aldrig träffat era ögamotöga, så VET jag att ni är underbara personer. Fortsätt vara precis som ni är (det ända ni skall ändra på är att radera mattrollen ur era kroppar)

Kärlek till er och till fina Emelie som gav mig awarden.

Dålig.
Sämre.
Clara.

Jappjappjapp.

Man borde förinta alla skimrande stolar och ersätta de med underbariga skithål.
Då skulle möjligheten i alla fall reduceras.
Fast att skita i luften låter inte särskilt mummsigt.

Hrumf. Lösning bearbetas.
Over and out.

Att jag aldrig lär mig.
Nu blir'e väll att knapra halstabletter för glatta livet.
Eller helt enkelt ignorera sanningen genom att räkna pudderrosa bilar på autobahn.
Fyfasen, en kanin som går på xylitol o' ser ickeexisterande automobiler.

Fast jag står ändå fast vid det sistnämda. Alternativet överskirder nog inte gränsen till vad som klassas som bra det heller.
Så ja, pest eller kollera.
Men snart.
Då ska jag orka.
Då jäklar.

Dum?
Dummare?
Dummast?

Jappjapp. Det är jag.
Men jag hoppas att denna soppan inom sisådär 182,5 dygn kommer kännas lite mera mummsig. För spindelsoppa med snigelkrutonger är inte särskilt orgasmgivande för smaklökarna.
O' lika icke-orgasmgivande finner jag mig själv för sörjan jag åstadkommer.
Men jag har en plan, och den ska bannemej leda till ett megabra slutresultat. Ungefär sådär megabraigt som en löksoppa lagad av en toksnygg fransman.
För det kan väll ingen vara missnöjd med, även om vägen dit kanske inte är den bästa?