APPRÅPÅ SARAHS KLOKA ORD.
Defenitionen av vad som är rätt och fel ältas o' inspekteras om o' om igen, samitidigt som förskjutandet på förändringen återinförs enligt sträng rutin. Det är lustigt det där, med dygnens benämmningar. Nya tag tages i vanligt ordning på måndagen, och varje söndag svärs nya eder om vidbehållna manikyrer och bojkottade koffein baljor.
O' ändå parkerar jag arslet framför dumburken, häller i mig kopiösa mängder apstarkt kaffe och lovar högt o' heligt att dejter med den gyllene tronen inte längre är synonymt med "2DAYS 2 DO."
Same shit; different day har'e alltid varit hittils. Men vad sägs om vi eliminerar denna sunkiga ordsammansättning o' istället kör på lite happyface-donken-anda?
Iiiiiiiii'm loooooov'in it, ooooooo' ja gör AAALLLT för att mååååååå BRAAAA.
Jag tänker (försöka) joina Ronald McDonald; hänger ni på?
P.s. Om oläsbar rappakalja är defenitionen till ovanstående text har jag en ursäkt; kvällskvistens tabletter har knaprats o' suketterna har övermissbrukats. Don't blame it on the me. Blaaame this shit on the boogie. Adios Amigos o' kräm på er.
Man behöver inte ha plattan i mattan hela tiden. Typ, "man ska inte tro att man är Joakim Bonnier bara för att man har bromsspår i kallingarna". Typ.
Det är det autopiloten finns till för, att användas.
Fast tyvärr. Vandringen blir jobbigare och jobbigare för varje steg jag tar. Än så länge är det en hemsk uppförsbacke och varje steg suger musten ur mig. Men what does'nt kill you makes you stronger och dö har jag inga planer på så jag antar att vandringen stärker.
Let's take a walk with Ronald McDonald, enjoy life and LIVE life, 'key?
Löftet finns där fortfarande va, Clara?
<3
