- L A R A M A R I A -

När tossingarna o' tassarna förvandlas till blåfärjade köldklumpar är något ruskigt fel.
Ungefär lika fel som morgonkvistens (i-brevlådan-funna) underhållning.

Defenitionen av vad som är rätt och fel ältas o' inspekteras om o' om igen, samitidigt som förskjutandet på förändringen återinförs enligt sträng rutin. Det är lustigt det där, med dygnens benämmningar. Nya tag tages i vanligt ordning på måndagen, och varje söndag svärs nya eder om vidbehållna manikyrer och bojkottade koffein baljor.

O' ändå parkerar jag arslet framför dumburken, häller i mig kopiösa mängder apstarkt kaffe och lovar högt o' heligt att dejter med den gyllene tronen inte längre är synonymt med "2DAYS 2 DO."

Same shit; different day har'e alltid varit hittils. Men vad sägs om vi eliminerar denna sunkiga ordsammansättning o' istället kör på lite happyface-donken-anda?

Iiiiiiiii'm loooooov'in it, ooooooo' ja gör AAALLLT för att mååååååå BRAAAA.

Jag tänker (försöka) joina Ronald McDonald; hänger ni på?


P.s. Om oläsbar rappakalja är defenitionen till ovanstående text har jag en ursäkt; kvällskvistens tabletter har knaprats o' suketterna har övermissbrukats. Don't blame it on the me. Blaaame this shit on the boogie. Adios Amigos o' kräm på er.

Tom på ord. Längtan efter mera tomhet är enorm.
Men jag försöker trycka upp en bomullstuss i käften på herr ågren samtidigt som jag försöker rycka bort mina egna skyddsbrillor.
Men frågan är om jag är stark nog.