Pluggfängelset har återigen börjat, och även om onormaliteten fortfarande är normalitet för mig, så har jag bestämt mig för att go with da' flow och göra vad mina kära (jajjamensan) klasskamrater har fått i uppdrag. Sisådär två praktikveckor står på schemat, och eftersom mina dumma små hjärnceller har en förkärlek för publicitet och situationer á la alla tittar på mig, så bestämde jag mig för att satsa på något sådär lagom skämmigt och icke-ignorerbart.
SVT, Sveriges Radio, The Voice & NRJ har under det senaste dygnet telefon terroriserats, utan något braigt slutresultat.
Dock fick jag mig ett gott skratt, när jag efter cirkus 4 timmar med konstanta fjärilsdanser i magen öppnat min email och synat nedanstående respons.
Ett glatt skratt i all ära, men att jag, efter ett försök att formulera ett så ickelustigt brev som möjligt, betecknas som cooling, är faktiskt tragiskt. Stackars mig.