PAJKASTNING.

Idag har jag ett mål.
Det ska jag bannemej klara.
Rapport kommer senare.
Om jag misslyckas (peppar peppar) så blir'e pajkastning för hela slanten.
That's a deal.

Klart slut.

CRAP.

Jag blir rent ut sagt förbannad när lärare ena stunden intar platsen som "Guds utsände ängel" genom att (spela) förstående, och "bara vilja det bästa", för att i andra stunden dränka mig i femtielva sidors kemiska formler som övriga elever haft x antal månader + lektioner på sig att få in i skallen.

Undervisningsplan i all ära, men släng tamejtusan den där snuskigt falska omtanken i närmaste soptipp.


Jag orkar inte med era dubbelmoraliska uttalanden.
Just cut the goddam' crap.

O' visst fasen kan jag allt om jonföreningar, hydroxidjoner, vätejoner, buffertar, syror, baser, atomer, valenselektroner, kemiska reaktioner, ädelgaser och indikatorer. Men tron't fan att jag blivit lyckligare för det.

Det ända jag åstadkommit är x antal ångestattacker, oräkneliga pillerpartajer, äckliga "dejter", en blåmärkes prydd ända och ytterligare några ickeälskvärda smeknamn att anteckna i dagboken. Hurray.

(oh, jag glömde informera intresseklubben om resterande timmar på dygnet som spenderades med att skriva en 13 sidors lång uppsats (á la textstil 11) om Islam. Denna var förövrigt en sjättedel så lång hos resterande elever.)


TAG TVÅ BETALA FÖR EN.

Plötsligt sitter jag här med två bacillusker, den ena visserligen femtielva gånger värre då den defingeras som "anorexi", men som cherry on top har gudarna nu bjussat mig på en sån'dära mysig förkylning.

Två till priset av ett. Najs prajs.

PAUSE.

Just nu känner jag mig mera död än levande, och orken till att fortsätta är obefintlig.
Återkommer när hjärnaktiviteten innefattar annat än aphög ångest.

KÄRLEK.

Jag saknar verkligheten.
O' jag hatar att magen ständigt revolterar.
Jag har förtusan inte skitit ordentligt sen en vecka tillbaka.
Jädrans kropp.
Fast egentligen borde jag säga jädrans knopp som ställt till med allt detta.

Kärlek.

A SIGN.

Fytusan vad jag hatar det här.
Att proppa i sig föda 6 gånger dagligen och därefter parkera stjärten i närmaste soffa.
Jag har bannemej blivit till en levande soffpotatis.
Men, jag veeet.
Att både kroppen o' knoppen inte klarar så mycket mera just nu.
Jag får helt enkelt gå i idé några veckor.
För jag vill ju inte leva såhär längre.
Sen, sen skall jag tillbaka till min (lite mindre onormala) normalitet.
Jag saknar min galna varulv och mina jobbiga minikopior.
För att inte säga parkeringsvakten & den existerande internetanslutningen.
Numera får jag nöja mig med tjugo minuters bloggporrande.
Undrar om jag överlever.
Hrumpf.

Nu skall jag återgå till blogg-porrandet. Klockan har redan passerat den där magiska tjugominutersgränsen, så jag får skynda mig innan kontrollanten stormar in.

Kärlek till er.
Och tack för all styrka.

YOU MADE MY DAY BABY.

 

Jag tror faktiskt att jag skall hänvisa till uttrycket "en bild säger mer än tusen ord". För hur tusan skall jag kunna uttrycka glädjen jag känner när jag synar ovanstående kommentar?
Emelie, DU är så jäkla grym.
Snart, snart är du fri.
That's all.


ETTTVÅTREFYRA.

 

ETT: Varulven är megapigg. Jag tror faktiskt att hon väckte halva grannskapet när hon lekte lejonkungen i skogen.

TVÅ: Låtssasockret är snart slut. Det får bli ica dejt imorgon.

TRE: Myrorna sussar pga. mirakelpillret. Hoppas de aldrig mera vaknar.

FYRA: Minikopian har tagit dusch-rutinen till en ny nivå. Numera sjunger hon vilda operor framför dumburken.


MERCI BEAUCOUP.

När jag för sisådär 24 timmar sedan avfyrat en klibbig slängkyss till min kära (ohja) brevbärare parkerade jag stjärten i soffan och kikade igenom dagens post. (dagens stora moment, jappjapp)
Och jag, som annars brukar gå bananas på matporr á la Lidls månadserbjudanden, blev nästintill euforisk när jag gjort upptäckten att matporren ersatts av ett brev adresserat till MIG. (once in a year upplevelse ni veeet)
Den vassaste kökskniven slets ur sin felplacering och sprätte fortare än kvickt upp brevet som innehöll inget mindre än en megafin ängel gjord av ännu megafinare Emelie.

Och jag vet inte riktigt vad jag skall säga, för..
Det är rent ut sagt toksvårt att inte övermissbruka cyberspace hjärtan (♥♥♥♥) i en tidpunkt som denna, eftersom jag inte på något synbart sätt kan förmedla hur oerhört glad och lycklig jag blev över denna gåva. Inte för att Ängeln hade ett najs prajs (höh) som min kakaohöga broder sade igår, utan för att jag aldrig förr i mitt liv fått något så värdefullt som en skyddsängel av en medmänniska.
Så, ja. Summan av kardemumman är att jag inte kan tacka dig nog Emelie. Du kommer ändå aldrig förstå hur jäkla-mycket det här värmer min lilla blodpump.

Kärlek till dig.

 


KNASBOLL.

Jag är en knasboll.
Ena sekunden vill jag bo på en ö á la inga människor inom 3546832 mils räckhåll.
Och andra sekunden är kudden saltdränkt pga. en oönskad ensamhet.
Att jag aldrig kan bestämma mig.
Fast NU är jag alldeles megabombastisktjättesäker att jag saknar mamma.
Sådär mycket så att det gör ont.

WISE.


I'M AN OFFICIAL COOLING.

Pluggfängelset har återigen börjat, och även om onormaliteten fortfarande är normalitet för mig, så har jag bestämt mig för att go with da' flow och göra vad mina kära (jajjamensan) klasskamrater har fått i uppdrag. Sisådär två praktikveckor står på schemat, och eftersom mina dumma små hjärnceller har en förkärlek för publicitet och situationer á la alla tittar på mig, så bestämde jag mig för att satsa på något sådär lagom skämmigt och icke-ignorerbart.
SVT, Sveriges Radio, The Voice & NRJ har under det senaste dygnet telefon terroriserats, utan något braigt slutresultat.
Dock fick jag mig ett gott skratt, när jag efter cirkus 4 timmar med konstanta fjärilsdanser i magen öppnat min email och synat nedanstående respons.
Ett glatt skratt i all ära, men att jag, efter ett försök att formulera ett så ickelustigt brev som möjligt, betecknas som cooling, är faktiskt tragiskt. Stackars mig.


ONLY BECAUSE OF YOU EMELIE.

Jag fick äran att modtaga ett award av vackra Emelie, och då jag inte vill vara sämre än resterande "pristagare" så gör vad som krävs för att vara en (någorlunda) värdig vinnare. Och jajjamensan, jag bugar, bockar (!!) och niger för att jag fått denna award. Det värmer min lilla blodpump (för att inte tala om mina smurffärgade tossingar). Tack!

Det som ska göras när man får en award är:
- kopiera awarden från min blogg
- länka personen som du fått den av
- berätta sju saker om dig själv
- välj bloggar som du vill ge den till
-  länka till dem
- lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award

Sju saker om mig:

- Jag har bott sisådär 370 dagar i USA och levt som en meganormal amerikanare.
- Jag talar 5 språk flytande och jobbar för att en dag kunna bemästra universums vackraste språk. (oui, Français il est)
- Jag svimmade när jag såg en två sjuksköterskor föra in en slang i näsan på en gammal farbror. (det väcker ickeälskvärda minnen)
- Jag har sovit i en tokäckliga sjukhussängar i nästintill ett år. (o' det ska bannemej inte bli fler dagar-månader-och-år) 
- Jag är mammi till en morot med fyra tassar, en slemmig nos och röda (!!) ögonfransar.
- Jag har ett litet perfektionistiskt troll inpräntat i hjärnan, som gör att mina tänkta handlingar alltid blir omgjorda, förbättrade och ändå aldrig tillräckligt bra.
- Jag ger (för det mestsa) mer än jag får, och blir därför obeskrivligt varm (för att inte säga chockad) av era kärleksfulla ord.


Jag vill ge denna award till:
(OBS! Karin:asarna är numrerade utan inbördes ordning. De är lika fina båda två. Sådetså.)

Malin
Louise
Emelie
Karin nr.1
Karin nr.2

Detta för att, trots att jag aldrig träffat era ögamotöga, så VET jag att ni är underbara personer. Fortsätt vara precis som ni är (det ända ni skall ändra på är att radera mattrollen ur era kroppar)

Kärlek till er och till fina Emelie som gav mig awarden.





 


SOON. Typ.

Snart mina små pluttafiser.
Snart blir'e en megabombastisksuperduperenorm förändring.

Skål på're.

FYR-SIDIGT.

Ajajjjj sa magen.
Mums sa smaklökarna.
Neejeje sa hjärnan.
Bra sa parkeringsvakten.

Vem ska man lyssna på?

--

Flå't frånvaron. Attans att jag skulle sabba min megabraiga bloggkariär (höh.).. Men men. Måendet har åkt berg'o'dalbana. O' på något konstigt vis har banan alltid visat neeeer. Jädrans uppfinning det här med banor. Banorna borde poliskonstaplarna arrestera. O' låsa in. O' sedan begrava nyckel i morfars bortglömda kallingar. 
Fast först får jag nog låsa in min toksmarta idé i hjärncellerna.
Annars lär den vara bortsprungen om sisådär 36 000 sekunder.
Jappjapp.


--

ETT: Varulven har förvandlats från galen köttätare till megafin varg. Tacka vet jag klo-klipparen, dunderschampoot o' mirakelkorven.

TVÅ: Knaperbrödet står o' låtssasjäser. Enligt min plan skulle den redan expanderat, men den stenvägrar. Tonårsfasoner må'n tro?

TRE: Tossingarna gillar inte att bli smurf-färgade. Jädrans minusgrader.

FYRA: HEJJA SOFIE HEJJA.

--

Efter att ha mummsat havreflingor till frulle o' tagit en megakall språngmarsch för att förhindra en varulven orsakar vrålande grannar, så har parkeringsvakten beordrat en parkerad automobil o' icke springade tossingar.
O' chefen skall lydas, så parkeringsplatsen har intagits o' tossingarnas rastlöshet stillas med en kreativ dejt med minikopian.
Färg, penslar, papper, (oanvända!!) tops o' smurfaktiga vattenglas pryder mitt annars välstädade revir, o' jag tror bestämmt att jag måste avsluta detta bloggosfärsika avtryck innan mina hjärnceller hinner registrera vilket uppenbart kaos som faktiskt härjar inom mina fyra väggar.
Kreativitet i all ära, men detta kaos verstiger bannimej gränserna till vad min perfektionsistka hjärna klarar av. Städpatrullen tillkallas. Omgående.



--

Guds gåva till mänskligheten:




Insmugglade låtssasocker bomber.




Guds straff mot mänskligheten:



Icke-existerande kemikalie bomber.


..


Tidigare inlägg
RSS 2.0