När jag för sisådär 24 timmar sedan avfyrat en klibbig slängkyss till min kära (ohja) brevbärare parkerade jag stjärten i soffan och kikade igenom dagens post. (dagens stora moment, jappjapp)
Och jag, som annars brukar gå bananas på matporr á la Lidls månadserbjudanden, blev nästintill euforisk när jag gjort upptäckten att matporren ersatts av ett brev adresserat till MIG. (once in a year upplevelse ni veeet)
Den vassaste kökskniven slets ur sin felplacering och sprätte fortare än kvickt upp brevet som innehöll inget mindre än en megafin ängel gjord av ännu megafinare Emelie.

Och jag vet inte riktigt vad jag skall säga, för..
Det är rent ut sagt toksvårt att inte övermissbruka cyberspace hjärtan (♥♥♥♥) i en tidpunkt som denna, eftersom jag inte på något synbart sätt kan förmedla hur oerhört glad och lycklig jag blev över denna gåva. Inte för att Ängeln hade ett najs prajs (höh) som min kakaohöga broder sade igår, utan för att jag aldrig förr i mitt liv fått något så värdefullt som en skyddsängel av en medmänniska.
Så, ja. Summan av kardemumman är att jag inte kan tacka dig nog Emelie. Du kommer ändå aldrig förstå hur jäkla-mycket det här värmer min lilla blodpump.

Kärlek till dig.