Jag borde hälla grädde i mjölken istället för att förinta den.
Jag borde låta parkeringsvakten arbeta 100 procent och inte insistera på halvtidsarbete.
Jag borde radera dejterna helt ur dagsupplägget och inte klammra mig fast vid hårt inpräntade rutiner.
Jag borde eliminera mitt dåliga samvete och säga till mig själv att onormaliteten är b-r-a.

Det är bara så attans svårt.

Men; skam den som ger sig. Och jag tänker då inte joina skämmis-klubben.
Sådetså.