Idag är en sådan dag som jag helst av allt bara vill turbo-snabbspola förbi, eller åtminstånde radera ur existensen genom att gömma mig under närmaste filt för att glömma allt som heter införandet av r-e-g-l-e-r och uteblivna dejter.
Men det är faktiskt inte bara Nicke som säger nej; (icke sa Nicke ni veeeet?) faktorn att detta är min s i s t a chans är jag mer än medveten om.
Så nu ska jag fasiken utnyttja allt som heter parkeringsvakter o' onormala vardagar.
För sängen min skulle nog inte klara av ännu en förnedring á la "jag står helt tom eftersom jag är såååå obekväm".
O' säng-terapi räcker mina kosingar inte till för.
Så jag får nog förebygga istället för att kompensera.

För what dosn't kill you makes you stronger; o' om allt skulle visa sig suga kattskit, så har jag ju än tokfull plånbok som kan lindra smärtan lite.

Det gäller att se det positiva.
Höh.