Fytusan vad jag hatar det här.
Att proppa i sig föda 6 gånger dagligen och därefter parkera stjärten i närmaste soffa.
Jag har bannemej blivit till en levande soffpotatis.
Men, jag veeet.
Att både kroppen o' knoppen inte klarar så mycket mera just nu.
Jag får helt enkelt gå i idé några veckor.
För jag vill ju inte leva såhär längre.
Sen, sen skall jag tillbaka till min (lite mindre onormala) normalitet.
Jag saknar min galna varulv och mina jobbiga minikopior.
För att inte säga parkeringsvakten & den existerande internetanslutningen.
Numera får jag nöja mig med tjugo minuters bloggporrande.
Undrar om jag överlever.
Hrumpf.

Nu skall jag återgå till blogg-porrandet. Klockan har redan passerat den där magiska tjugominutersgränsen, så jag får skynda mig innan kontrollanten stormar in.

Kärlek till er.
Och tack för all styrka.