Jag blir rent ut sagt förbannad när lärare ena stunden intar platsen som "Guds utsände ängel" genom att (spela) förstående, och "bara vilja det bästa", för att i andra stunden dränka mig i femtielva sidors kemiska formler som övriga elever haft x antal månader + lektioner på sig att få in i skallen.

Undervisningsplan i all ära, men släng tamejtusan den där snuskigt falska omtanken i närmaste soptipp.


Jag orkar inte med era dubbelmoraliska uttalanden.
Just cut the goddam' crap.

O' visst fasen kan jag allt om jonföreningar, hydroxidjoner, vätejoner, buffertar, syror, baser, atomer, valenselektroner, kemiska reaktioner, ädelgaser och indikatorer. Men tron't fan att jag blivit lyckligare för det.

Det ända jag åstadkommit är x antal ångestattacker, oräkneliga pillerpartajer, äckliga "dejter", en blåmärkes prydd ända och ytterligare några ickeälskvärda smeknamn att anteckna i dagboken. Hurray.

(oh, jag glömde informera intresseklubben om resterande timmar på dygnet som spenderades med att skriva en 13 sidors lång uppsats (á la textstil 11) om Islam. Denna var förövrigt en sjättedel så lång hos resterande elever.)